19.05.10

Det känns skönt att inte längre behöva bry sig, ni lever ert liv och jag mitt. Det spelar ingen roll längre, jag känner ingenting. Vilket är konstigt om man tänker tillbaka, har nämligen aldrig känt så starkt för någon. Men jag är lycklig nu, livet börjar ljusna igen. Det må ha tagit lång tid men det kändes som att det var något speciellt, något fint som kunde få bli något vackert. Men du lät det aldrig blomma. Du fick mig bara att tro på någonting som tydligen inte fanns, eller bara fanns en kort tid..? Jag brukar inte vara den personen som ger bort sitt hjärta och ställer sig sårbar i regnet men du fick mig att våga, bravo! Hoppas du är nöjd med ditt val för mig får du aldrig igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0